EN TROGEN VÄN

NÄR TRÄDEN FALLA
 OCH ÅSKAN GÅR
ARDENNERN TROGET
VID BONDEN STÅR
 
TROTS SNÖ, SLASK,
REGN OCH RUSK
ARDENNERN TROGET
DRAR SIN KUSK
 
SKRAMMEL, SMÄLLAR,
HÖGA GNISSEL
HÄR BEHÖVS INGA GISSEL
 
HAN DRAR SÅ TROGET
I ALLA FALL
ATT HJÄLPA BONDEN 
ÄR HANS KALL
 
SOMMAR, VINTER,
NATT SOM DAG 
IBLAND MED TUNGA ANDETAG
DRAR DEN STARKA,
STOLTA HÄSTEN
SOCKNENS BRUDPAR FRAM TILL FESTEN
 
TVEKAR, BRÅKAR,
TRILSKAS EJ
HAN GÖR ALLTID
ALLT FÖR DIG
 
VEM BEHÖVER
ANDRA VÄNNER
NÄR MAN HAR EN
RIKTIG ARDENNER
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nytt under till salufliken

 

 

 

 

 

 

 

 

VÄLKOMMEN TILL ETT NYTT ÅR MED HÄLSINGLANDS ARDENNERKLUBB.

VI HOPPAS KUNNA GÖRA EN MASSA ROLIGA OCH SPÄNNANDE SAKER FÖR OCH  TILLSAMMANS MED ER  

 

Så här kan man också göra. Det är miljötänk i allra högsta grad.

 

 

 

 

   

  

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

LÄS SAGAN HÄR UNDER

 

Låt mig berätta en sann liten saga

Om bonden som bodde borta i Haga

De som sett han sa han va grinig och sur

Runt gärdsgården hade han en gedigen mur

Barnen i byn höll sig bort där ifrån

Man sade att spöken härja på går`n

Efter upprepat tjat från alla de andra

Det äldste barnet till gården han vandra

Ville visa sig modig för flickan från Tofte

Han kanske kunde få henne med sig på lofte

Med uppkäftig blick, han kände sig hård

Närmade sig pojken bondens gård

När han knacka på dörren var det alldeles stilla

Det här, tänkte pojken, bådar alldeles för illa

Men så alldeles snart gled dörren på glänt

Vad vill du, vem är du, vad är det som hänt

Bullrade gubben alldeles vresig och full

På bondekroppen fanns alls inget hull

Jag frågar detsamma, svarade pojken från byn

Du ser ut som du simmat genom djupaste dyn

Jag förlorade det bästa jag någonsin haft

Allt för att jag inte hade huvudet på skaft

Vad kan va så viktigt att man glömmer all

Frågade pojken och kände sig kall

Var det hustru och barn, mor eller far

Min nyfikenhet kräver ett riktigt svar

Pojken borde vetat bättre än att fråga

Med ens börja bondens ögon att låga

Det såg ut som om något i bonden vaknat

Sorg och kärlek för någon han saknat

Jag hade en vän, trogen till döden

Han fanns vid min sida när färgen skifta på löven

Genom vått och torrt, varmt och kallt

Han var i sanning mitt hjärtas allt

Född i min famn en kall vinter dag

Att hon var gravid, det visste inte jag

Vårt band blev som sten, jag lovar min pojk

Min vän hade aldrig slut på sin ork

Han lyssna, han svara han bar mig hem

Han satte mig aldrig i nån form av kläm

Trodde aldrig nånsin att vi skulle delas

Och nu kan mitt hjärta aldrig någonsin helas

Ta mitt ord när turen är din

Den bästa av vänner du kommer finn

Men se aldrig bort när träden falla

Oavsett vem som på dig kalla

För du kommer ha många vänner

Men aldrig en som din egen ardenner

Pojken förstod, hade fått sitt svar

En bra ardenner är det bästa man har

När man jobbar i skogen och faran är nära

Skall man alltid skydda ens vänner och kära

Bonden hade jobbat, hästen tog sig en blunder

När granen hade stillat låg hästen inunder

Pojkens tårar ner för kinden rann

I all hast till stallet han sprang

Gick fram till sin vän, sin egen häst

Viskade mjukt, du är allt bäst

Jag hoppas att vi alltid är vänner

Jag kommer aldrig älska annat än ardenner